Från tv-kulisser till långsamväxande furor

Det började som ett renoveringsprojekt. I dag är det ett levande manifest över hantverk, tålamod och kärleken till trä. På sociala medier får följarna följa allt från stomresning till finsnickeri, från dammiga rivningsmoment till känslan när ett rum äntligen står färdigt.

– Det är en speciell resa att bygga sitt eget hem, säger Oskar. Man konfronteras med sina egna beslut varje dag. Då gäller det att välja material man verkligen tror på.

Och för honom har valet varit självklart.

Därför väljer han norrländskt virke

När samtalet kommer in på materialval blir Oskar engagerad. Han återkommer flera gånger till vikten av långsamväxande trä.

– Ska du lägga ned hjärta och själ i ett hus vill du ha virke som har fått växa långsamt, i ett klimat som ger täta årsringar och hög densitet. Det får du i norrländskt trä. Därför är jag också glad över att samarbeta med Norra Timber och få tillgång till deras riktigt fina virke.

Norrländskt klimat innebär korta somrar och långa vintrar. Det gör att träden växer långsammare, vilket i sin tur ger tajtare årsringar. Resultatet är ett starkare, mer formstabilt och slitstarkt material. Mindre risk för sprickbildning, mindre rörelse över tid och en naturlig motståndskraft mot röta.

För Oskar är det inte bara en teknisk fråga, det är en känsla.

– Det märks när man jobbar med det. Det är kompakt, stabilt och pålitligt. När du hyvlar eller kapar känner du skillnaden.

Utöver hållfastheten har det norrländska virket ofta en rakare fiberstruktur, vilket gör det särskilt lämpat för synliga konstruktioner, paneler och snickerier där finishen är avgörande. För den som bygger med ambitionen att huset ska stå i generationer blir det ett självklart val.

Men det finns också en ideologisk dimension.

– Jag brinner för Norrland. För skogarna, hantverket och människorna. Kan jag välja ett material som både håller hög kvalitet och samtidigt stöttar en levande skogsnäring i norr, då gör jag det.

Att renovera utan att gå sönder

Att följa Huset på backen är inspirerande, men det är också ärligt. Oskar delar med sig av tröttheten, beslutsångesten och det eviga byggdammet. Och just där kommer ett av hans viktigaste råd.

– Se till att alltid ha ett rum som är färdigt. Ett rum där du kan stänga dörren om byggkaoset. Det kan vara ett sovrum, ett vardagsrum eller till och med bara en liten hörna, men det ska vara en plats för återhämtning. Ett andrum mitt i projektet.

– Renovering sliter mentalt. Om hela huset är en byggarbetsplats tappar man lätt energin. Men har du ett färdigt rum får du en påminnelse om varför du gör det.

Det är ett tips som låter enkelt, men som kan vara avgörande för att orka hela vägen.

Ett hus som växer bakåt i tiden

För Oskar handlar renovering inte om att skapa något som bara ser färdigt ut på bild. Det handlar om att bygga ett hem som åldras med värdighet. Ett hus där materialen mognar, där träet får patina och där varje märke berättar en historia.

Det norrländska virket bär redan på sin berättelse om långsam tillväxt, om kyla, om motståndskraft. När det nu får nytt liv i Huset på backen uppstår ett möte mellan två processer, skogens decennier och människans dröm om ett hem.

En dag kommer byggdammet ha lagt sig. Verktygen kommer hänga stilla. Men väggarna, golven och bjälkarna kommer fortsätta arbeta tyst, bära, skydda, stå emot. Och det är just där som Oskars projekt blir som mest intressant – inte i det färdiga resultatet, utan i beslutet att bygga något som är tänkt att överleva honom själv. Ett hus som inte ropar efter uppmärksamhet, utan står stadigt, med rötterna djupt nere i den norrländska myllan.